Dispensprövningen är strikt knuten till de särskilda skäl som anges i miljöbalken och tillämpas restriktivt i praxis. Det räcker inte att beskriva ett behov eller en önskan – det måste tydligt visas varför åtgärden är nödvändig och varför just den valda platsen uppfyller kraven. En robust ansökan kopplar argumentationen direkt till lagtext och praxis, och visar att alternativa lösningar inte är rimliga.

Strandskyddets andra syfte – att bevara goda livsvillkor för djur- och växtliv – väger tungt i bedömningen. Ansökan behöver därför beskriva platsens naturvärden och hur åtgärden anpassas för att minimera påverkan. I många fall stärker det underlaget att arbeta med konkreta analyser av exempelvis skuggning, bottenpåverkan eller förändrade strömningsförhållanden.

Domstolarna fäster stor vikt vid allmänhetens faktiska och upplevda tillgång till strandområdet. Även om en åtgärd inte blockerar passagen fysiskt kan den få avslag om den bidrar till en ökad privatisering eller upplevs avhållande. En tydlig analys av fri passage, hemfridszon och anläggningens visuella och rumsliga påverkan är därför ofta avgörande.

Hur tomtplats, hemfridszon och fri passage förhåller sig till åtgärden behöver framgå tydligt, gärna grafiskt. Otydligheter i dessa gränser är en vanlig orsak till avslag.

Vid akuta situationer, till exempel efter stormskador på en brygga som är nödvändig för tillträde till en fastighet eller vid erosion som omedelbart hotar mark eller byggnader, kan åtgärder i vissa fall behöva genomföras direkt utan att dispens först hinner inhämtas. I sådana situationer kan prövningen i vissa fall ske i efterhand, men det är viktigt att kommunen kontaktas och informeras så tidigt som möjligt för att minska risken för krav på utrivning, förelägganden eller skadestånd.